Riskavert

Ibland känner jag mig väldigt vilsen. Vilsen i livet och med vad jag verkligen vill. Man skulle kanske kunna tro att det som är frustrerande är att jag inte vet vad jag vill, men det vet jag. Problemet ligger i att jag vill så mycket, där flera av sakerna går helt i motsatta spår. Man skulle även kanske kunna tänka sig att det är bra att vilja mycket och inse att allt det jag vill kommer inte bli av men med drömmarna om mycket kommer man uppnå någonting. Men. Jag blir handlingsförlamad istället, velig. Ska jag göra det här eller det där? Om jag gör det här nu, kommer jag då kunna göra det där sen och då kommer mina chanser för det tredje att försvinna helt. Jag blir förbannad på mig själv och vill skrika åt mig att slappna av, det löser sig, det som händer det händer. Lev i nuet!

Men jag kan inte leva i nuet och släppa allt annat, jag kan inte ta det som det kommer. Jag har ingen som helst tro på ödet och kommer aldrig vilja lägga utkomsten av mitt liv i någon annans händer, eller ännu värre lägga det åt sig själv att lösas, i ingens händer så att säga. Detta är inte ett jättestort problem för mig men jag tycker själv att dessa tankar tar för mycket av min tid, och de påverkar mig mer negativt än positivt.

Jag oroar mig för mycket för framtiden. Jag avskyr ovisshet, jag är fruktansvärt riskavert, jag är rädd för att misslyckas.