I suck

Jag känner mig värdelös på att blogga just nu, antagligen beror det på att jag är i min tentabubbla som förhoppningsvis snart spricker. Alternativet kan också vara att det inte händer något speciellt runt omkring mig som gör att jag finner någon inspiration. To be continued...

Måndag

Har nyss varit på högskolan och haft tenta. Hur det gick återstår att se, det ända jag känner mig säker på är att det inte kommer vara aktuellt med en omtenta. Önskar att jag kunde få chans att slappna av lite nu, men icke. På fredag är det tenta i min andra kurs så det är bara att byta böcker och hårdplugga för den tentan nu. Har dock en fruktansvärd huvudvärk som jag helt enkelt måste försöka förtränga på något sätt, för jag måste verkligen plugga.

Nästa vecka börjar nya kurser och jag hoppas att lärarna inte har tänkt hårdköra med planeringen från början eftersom att det är påsk den veckan, det skulle vara trevligt att känna ro under påsken om man säger så.

Plugg

Sitter i Gävle och ska precis börja den intensiva plugg-söndagen! Imorgon 9.00 är den tentadags, därav mår jag inte så bra. En salig blandning av magont, halsont och illamående, precis som det ska vara kanske. Vet egentligen inte varför jag mår dåligt före en tenta, jag tror absolut att jag kommer klara den och ändå känner jag mig stressad och otroligt nervös. Jag tror på nått sätt att det är kontrollbehovet som finns i mig som gör att jag mår dåligt, för även om jag tror att jag klarar tentan så är det ett faktum att jag inte vet vilka frågor som kommer eller vilket betyg det är jag kommer få, känslan av att inte veta vad som komma skall är frustrerande.

Annars är det underbart att jag åkte till Gävle igår kväll och hade chansen att verkligen sova ut idag, vaknade till flera gånger och somnade om. När jag till slut vaknade och kände att nu kan jag inte somna om längre tittade jag på klockan som visade 6.40. Typiskt. När man väl har chansen att sova vaknar man samma tid ändå.;) Men inatt har jag åtminstone sovit fritt utan massvis med ben och armar som slår till en lite nu och då.;)

Nu ska jag slå upp böckerna och plugga så jag blir förtjänt av en liten promenad mitt på dagen.

Nedräkning

Bara 6 dagar kvar till tentan, den första av de två tentor som ska genomföras nästa vecka! I förrgår drömde jag att jag satt med den riktiga tentan och jag kunde ingenting, inget av det jag hade pluggat på var med på tentan! Tentanerverna har minst sagt slagit till. Har suttit med en gammal tenta idag, och den är ju hyffsat lätt? Känner på mig att jag kommer få skit för den där kommentaren.

Helt utom kontroll

Idag hände det, något jag länge har undvikit, något vissa skulle möjligtvis se som normalt. Jag däremot känner mig helt maktlös numer. Det var så enkelt. En sökning på google och sedan fylla i namn och personnummer, och nu är den tydligen på väg, min iphone! Inte bara det faktum att jag införskaffar mig en iphone är sensationellt utan kanske ännu mer sensationellt är det numer att jag har ett mobilabonnemang. Detta är bara början. Ni vet samma sak som vissa hävdar att det är med hasch, börjar man med hasch går man snabbt vidare till tyngre droger, det vet ju alla. Det startade med ett mobilabonnemang och snart köper jag en tv på avbetalning! Eller ännu värre, sitter och beställer från ellos på avbetalning! Usch, fy vad hemskt. Jag ryser bara jag tänker på det. Vad har jag gjort? Detta kommer sluta med att jag förlorar hus och hem och får bosätta mig på gatan pga obetalda ellos fakturor!

Böcker

I just went bananas! Ja ibland händer det, det där som är ett problem för många, framförallt tjejer. Jag har internetshoppat, massvis med saker som av olika anledningar kan ses som onödiga. Materiella ting. Men man kan trösta sig med att det jag har tok-shoppat är 8 böcker. Och det gick inte att välja bort någon av dem, absolut inte. Jag tänkte bara medge det för alla att jag är slarvig med pengar ibland jag också!;) Men jag har det självklart under en kontrollerad begränsning. Annars vore något väldigt fel och jag inte hade kontroll över det.

Dagen till ära

Inatt kommer han hem, mannen i vårt liv, pappan i familjen. Tommy har varit i Skottland sen i fredags. I kväll flyger han hem, inatt är han hemma. Jag trodde det skulle bli en lång helg utan Tommy men faktum är att det har vart en underbar helg. Jag och barnen har haft massvis med egentid, underbart. Jag har städat och tvättat alla vinterkläder och hängt ner i källaren så nu får det inte komma mer snö eller kyla!

Tilde är på dagis och jag lagar lunch till mig och Viggo som är förkyld. Han ligger  i soffan just nu och tittar på kung fu panda. Jag försöker lösa skoluppgifter, men det faktum att man inte kommer in på blackboard försvårar en hel del!

Viggo knäppte kort på mig och Tilde.:)

Tilde knäppte kort på mig och Viggo.:)

Vi har även haft en liten söt Leo på besök.:)

God kväll!

Sitter här i soffan i min ensamhet. Tristess är bara förnamnet av vad jag känner nu. I onsdags var jag iväg med C och E och bowlade. Roligt var det, men herregud vad dålig jag var. Men jag fick nog in snitsen till slut, dock var det de sista 5 minuterna så jag vann inga spel! Men trevligt var det.

 Duktiga tjejer det där!

Idag gick jag och barnen ner till buspalatset, det märktes väl att det är sportlov. Människor överallt, till slut hittade jag en plats inne på mattan vid "lekplatsen" där jag slog mig ner. Man skulle kunna klaga på att de inte har tillräckligt med bord och stolar där, men. Problemet är alla dessa människor som "paxar" borden och stolarna. Som hänger upp jackor och kläder på stolar för barn som är och leker? Jag förstår inte riktigt hur man tänker då. Barnen hade iaf jätteroligt och det är huvudsaken. Och jag hittade faktiskt både stol och bord efter två timmar, passade på att plugga lite när barnen ändå sprang omkring och lekte.

Väl hemma igen lagade jag mat och Tilde hjälpte till med dukning, Viggo såg väldigt trött ut och tittade på film. Han ville senare inte äta någon mat utan var gnällig och vela ligga i soffan. Upptäckte att han somnat i soffan en stund senare och gick för att titta till honom. Han var varm, jag hoppas det främst berodde på att han krupit ihop mellan kuddar och 10 gosedjur och att han är min härliga Viggo imorgon igen.

Kära saab!

Jag tycker så mycket om vintern. Det är underbart med kyla is och snö. Något som är ännu mer underbart är att ha en nedförsbacke framför huset som består av en snabb sväng upp till garageuppfarten som blir till en uppförsbacke. Ännu bättre är det när hela vägen är full av klarblank is som precis har fått ett tunt snötäcke över sig. Roligt blir det också när Anna svänger med bilen men bilen inte svänger.

Tack och lov tycker jag även att det är underbart med ironi!

Sociala medier och källkritik

Sociala medier har skapat ett nätverk mellan människor som tidigare aldrig varit möjligt. Sista siffran jag har hört är att facebook har runt 750 miljoner aktiva medlemmar. Detta skapar självklart många positiva fördelar. Människor kan sprida budskap till en stor del av världens befolkning med ett knapptryck. Människor kan i hemliga grupper inne på facebook mobilisera sig och organisera sig. Detta gav klara positiva fördelar för folket i den arabiska våren. Många skulle nog våga sticka ut hakan och säga att detta hade inte varit möjligt utan sociala medier. Men självklart har allt gott två sidor av sig. Det är inte bara folket om använder sociala medier. Bahrains kungadöme t.ex. lade ut bilder från demonstrationer på den civila befolkningen varpå man ville ha dem identifierade, man ville veta namn och arbetsplats, vecka efter vecka kunde man sedan se hur bild efter bild vart avbockad.

De flesta har nog nu sett delningen på framförallt facebook men även på bloggar av Invisible childrens kampanjfilm för 2012. Filmen skapar många tankar, självklart är en av dessa tankar vad det är för organisation som står bakom filmen. Och det krävs inte mycket för att hitta kritik mot organisationen och kampanjen i sig. Här är två exempel, här och här,  men sök gärna vidare själv. Man får mer än gärna kalla mig naiv, men. Jag tror inte och kommer aldrig heller tro att våld löser våld!

Jag tror inte att lösningen är amerikanska soldater! IC (invisible children) påstår att det de vill är att tillfångata Joseph Kony och ställa han för rätta. Ett ärofyllt uppdrag minst sagt och jag håller helt och hållet med om att det vore underbart. Fråga när bara hur har de tänkt hitta honom och tillfångata han? Tror de på riktigt att de kan komma med sin lilla amerikanska soldatstyrka och dra fram gevären och bara kräva "Lägg ner era vapen, vi ska tillfångata Joseph Kony" och Konys egna soldatstyrka lägger ner vapnen för att låta det ske? Självklart inte, jag tror faktiskt inte att de är så dum. Men vad kommer då krävas? Liv, såklart. Antagligen massvis med liv. Och som filmen faktiskt visar så består Konys soldatstyrka av barn, det vill säga de liv som IC indirekt kommer bräga om livet är barn, fast samtidigt var det väl de som skulle räddas?

Våld löser inte våld. Det är inte okej att offra flertalet barn för att kanske möjligtvis rädda flertalet barn i framtiden.

Jag vill påpeka att när jag skriver är jag inte helt och hållet objektiv. Jag har svårt för Good Guy VR. Bad Guy. Denna tro på att man kan gå in i främmande mark och med alla medel ta bort the bad guy och sen på det ett happy ending. Man verkar tro att bara man tar Joseph Kony så blir allt bra. Jag förstår att många här kan tycka att "det är väl iaf bättre än ingenting". Men är det verkligen det? Jag kan inte påminna mig om någon gång i historien det har varit bra att en främmande makt går in och dödar civilbefolkning för att tillfånga ta EN man. Jag kallar här barnsoldat civilbefolkning, ja. Frågan jag ställer mig är: måste Joseph Kony bort? Kan det inte vara bättre att få alla de under han att bryta, vilket kommer leda till hans undergång och därefter ställer man honom inför rätta?

Jag kan fortsätta hur länge om helst.Världen är inte svart och vit, positiva budskap kan lika gärna vara negativa. Vill någon förmedla ett budskap bör man fråga sig "Vem? Varför? Hur?". Det är enkelt att titta på filmen och fasas över innehållet och trycka på dela, så har man varit med och bidragit. Jag förvånas dock över hur lätt människor tar till sig budskap och förmedlar de vidare utan att vara källkritisk. Hur naiva och sårbara alla människor är.

Jag har också spridit vidare filmen. Inte för att jag stödjer organisationen men det var ett enkelt sätt att få upp människors ögon om Joseph Kony. Tydligen fanns det människor som aldrig hade hört talas om honom!? Jag hoppas nästa kampanj man kan dela med sig av på facebook för att få upp människors ögon är Laurent Nkunda.

Tisdag

Jag har inte mått bra de senaste dagarna, jag har haft fruktansvärt ont i magen. Började som magkatarr men gick över till jag vet inte vad. Jag känner mig bättre nu vilket är positivt. För imorgon ska jag dricka vin och bowla med Emma och Cattia.

Något mer positivt är att jag idag har lyckats tagit mig genom ett mastigt kapitel i en av mina kursböcker. Verkligen ett tråkigt kapitel! När det tråkiga kapitlet dessutom är skrivet på engelska är det ännu lättare att tappa intresset. Jag läser litteraturen men mina tankar försvinner iväg på allt annat. Någon som har något tips för hur man ökar sin takt och energi att läsa på engelska? Tänkte köpa skönlitterära böcker på engelska till sommaren för att öva upp lästakten. Någon mer som har något tips?

Duktig

 

Till de som tog ordet ”duktig” ur sitt sammanhang. Duktig har nästan blivit ett skällsord att säga till ett barn (läs flicka), för att inte tala om den mamma som skulle kalla sin dotter för duktig, denna mamma är högst troligen en mamma som ställer för höga krav och som omöjliggör barnets självkänsla. Eller?

Att vara duktig (flicka) är idag ett fenomen som tydligen visar sig genom --> läs här så vet ni vad jag pratar om, fakta i den här artikeln är bra och nyttig men jag kan inte hjälpa att haka upp mig på slutet. ”De är ’duktiga flickor’ som riskerar att driva sig själva så hårt att de blir sjuka av stress, säger Victoria Blom.” 

Det är med andra ord här jag fastnar och jag kan tyvärr inte ta till mig resten av artikeln och forskningen pga detta citat. Varför är det de duktiga flickorna? Jag som trodde det bottnade i brist på självkänsla och för höga prestationskrav, samt brist på stöd från chef och familj, var det inte det som forskningen hade kommit fram till? Och här tappar många fästet.

 Nu måste vi snabbt ta tag i den små barn (flickor) som finns idag för att bryta detta mönster. Våra döttrar ska inte växa upp till att bli unga kvinnor med för höga presentationskrav som snabbt bränner ut sig. Så, vad gör vi?

”Jo jag vet ropar en kvinna längst ner i hörnet” Låt höra…

”Det var väl de duktiga flickorna som bildade detta beteende, jag tycker vi slutar kalla alla barn för duktig” Problem solved.

Hur tänker man när man tror att man löser detta problem för att bara ta bort ordet duktig?

duktig

1. som är bra i ett visst avseende (framgår av meningen); som har god förmåga inom ett visst område

Hon är en väldigt duktig matematiker.

Vad duktig du är som har gjort den alldeles själv!

Presentation

Jag gör det, jag skriver en presentation. Jag tycker egentligen inte om presentationer i skriftlig form. De ger bara kall fakta publicerad helt subjektivt och säger egentligen ingenting om personen i fråga. Men för att mina medmänniskor ska veta vem jag är när jag är inne på deras sidor och kommenterar passar det med en presentation.
 

Det här är alltså jag. (Som sagt jag är usel på presentationer). Jag heter Anna och är 25 år, bor i en liten stad i mitten av Sverige. Har två underbara barn, Tilde snart 6 år och Viggo 3år. Det största anledningen till att jag har funnit intresset för att blogga igen är för att jag har gått från mitt arbete som bestod av en arbetsvecka på +40 timmar där jag alltid hade någon att prata med till heltidsstudier på distans, om drygt två år är jag utbildad ekonom.

Denna övergång har varit påfrestande för mitt kommunikativa sinne. Jag spenderar numer dagarna i ensamhet hemma med studieböckerna. Därför behöver jag skriva för att ventilera mig, därav uppkomsten till bloggen.

Vad skriver man mer utan att sätta etiketter på sig själv?

Jag har inga problem med att tycka annorlunda än någon annan, inga problem med att ställa följdfrågor och inte heller har jag problem med att fråga ut om trovärdigheten i någons påstående. Detta görs dock aldrig för att provocera, utan för en uppriktig undran av hur andra människor tänker.  

Jag startar om, börjar om på en ny kula på en ny blogg. Jag har suttit och försökt importera inläggen från min andra blogg hit till blogger men utan framgång. Är det någon vänlig själ därute som vet hur man gör så ber jag dig snällt och vänligt att hjälpa mig.:)